Essäskrivande

Jag försöker få rätsida på alla distinktioner på utopi/dystopi/anti-utopi. Den ena forskaren tycker si, den andra tycker så. Jag känner mig mer och mer förvirrad allteftersom tiden går.

Hur hamnade jag här? Jag som egentligen är måttligt intresserad av sf och fantasy sitter nu och skriver en essä om ämnet. Så ska jag dessutom läsa (om) en uppsjö av romaner på temat. Tur att Boye, Huxley, Orwell och Atwood är högst läsbara, till och med läsvärda.

Egentligen ville jag ju undersöka dolda kulturmönster och tradering i ett postlitterärt samhälle. Men det var väl det, att min berättelse utspelar sig i framtiden, som fick handledare och medstudenter in på sf-spåret.

"Klart du ska skriva om detta!"

Okej, det är ju, efter några veckors materialinsamlande, rätt intressant trots allt, men jag kommer längre och längre bort från mitt huvudämne. Och jag kommer väldigt långt från att skriva på berättelsen.
Det är bara två och en halv vecka kvar till sista inlämning för både essä och skönlitterär text.

Puh!

Något jag går här och funderar över är

Runt om, på insändarsidor, i kommentarsfält, bloggar, twitter osv, finns det uttalanden från sk "Sverigevänner" som verkar anse att alla som inte tycker precis som de är "svenskfientliga". Ungefär "är du inte med oss är du emot oss". Sådant tillhör sandlådan, tycker jag, för de som kallar sig "Sverigevänner" tål inga motargument. Det är en odemokratisk inställning. Man kan säga i stort sett vad man vill, men man måste förstå att andra inte håller med - och vill säga emot.

Ibland kläcker dessa "Sverigevänner" (alltså, bara ordet!) ur sig att de minsann tänker flytta utomlands, till ett land som inte tar emot invandrare. Gärna avslutat med ett XX2014! (Ska förstås vara en viss partibeteckning där, men den vill jag inte skriva ut.)

Bara en fråga, vart flyttar de? Till ett land som inte tar emot invandrare?

Men de är ju själva invandrare i det nya landet ... ?
Och kommer de arbeta för att bli helt assimilerade i det nya landet, aldrig mer tala svenska eller rulla köttbullar (för att ta ett par exempel)? De talar ju så mycket om assimilering av invandrare i Sverige, så då borde ju det vara något som ligger dem själva varmt om hjärtat vid den egna utlandsflytten.

Om de väljer att tala svenska åtminstone i hemmet, räknas de ändå som lojala mot det nya landet?

Om förhållandena i Sverige förändras, kommer de då att vilja flytta tillbaka? Hur lojala mot Sverige kan de då anses vara, om de bott i ett annat land i flera år?


Jag är uppriktigt nyfiken på hur dessa människor tänker, för jag hittar inte mycket logik i det.

Nu har det dragit igång

Såklart är det dags att ha årets första lammbilder. Tackan Snöboll fick två lamm igår, en tacka och en bagge. Än är de ostadiga och rädda, och vill helst gömma sig.