Med lite envishet går allt

T o m att få trettonåringen att bli biten av utförsåkning. För flera år sedan åkte vi till den lokala skidbacken, det utlovades gratis skidskola för barn 6-12 år och jag tänkte jag skulle passa på att få med mig alla barnen. Men trettonåringen, då 6-7-8 år, blev lite bortglömd och fick sitta själv i en snödriva, medan skidlärarna visade "alla andra" barn. Jag var fullt upptagen med åttaåringen, som då var 2-3-4 år och åkte strakbent rakt ner och förkunnade för alla intresserade (och ointresserade) att hon minsann skulle bli den nya Anja Pärson.

Tacka sjutton för att trettonåringen tyckte skidåkning var urtrist. Men skam den som ger sig. Envishet är mitt mellannamn. Jag skulle bara få med mig henne upp i backen. Först fick jag maken att ge ett halvt löfte om att hänga med idag och så fick vi med oss inte bara åttaåringen, som är helt galen i slalom, utan även trettonåringen.

Nu, efter en dag i backen, lyser ögonen på henne. Hon har trillat säkert femtio gånger i den lilla barnbacken, hon trillade i liften ett par gånger, men hon gav sig inte. Som tävlingsgymnast är hon den i familjen med mest benstyrka och bäst balans och snart kom hon på hur hon skulle använda det. Det var inte bara läskigt med fart, det var ju kul också!

Jag frågade lite på skoj om hon ville hänga med till Dalarna på sportlovet för att åka i de fjällen, sa hon JA!

Enda nackdelen med utförsåkning är bara att håret blir så konstigt med hjälm på.

Ett billigt pris tycker jag - och tycker mina fina tjejer också :-)

Magknip

Nej, jag har inte ätit så jag storknar, bara lite för mycket fudge och twistkolor. Det är inte därför det kniper.
Det är årsskifte och stora räkningar ska betalas, helst igår. I Luciaveckan insåg jag att jag måste sälja en mindre tillgång, men än har inte betalningen för den kommit. Börjar bli väldigt nervös nu. Stökar om på nätbanken och gör vad jag kan. Tänker helt iskallt betala en räkning någon dag försent, det går inte annars.

Ändå glad att jag har något jag kan sälja.

Money, money, money
must be funny
in the rich man's world.

Eller hur?

Julnötter

Julskinkan rymde inte, men var kan julgransfoten ha tagit vägen? Vi köpte ju en ny förra året. Men skam den som ger sig, hittar man inte rätt grejer, får man väl använda något annat.

En hink med sand i får duga. Och det gjorde det, ända till granen välte, med sandigt vatten och krossade glaskulor över halva golvet. Jag hade redan lagt mina julklappar under granen och typiskt nog simmade bokpaketen i pölen. Med de blev inte så vattenskadade.
Nu är granen fastknuten i gardinstången, så den välter inte fler gånger.

Jul är för mig en tid då jag lägger pussel. Det ska vara träpussel med "whimsical" bitar. Bitarna kan se ut som katter, ormar, fåglar om det är djurmotiv på pusslet, eller julkransar om det är ett julmotiv, eller trädgårdsredskap om motivet är blommor.
Mamma och hennes man åker varje senhöst till London och köper på sig ett lager av pussel, jag får ett i julklapp och så brukar vi byta med varandra. De kan vara rätt svåra, för det är inte alls säkert att en bit med en rak sida är en kantbit och det kan också vara så att en bit med vass kil ska ligga mellan två kantbitar och därmed är en kantbit. Hänger ni med?

Åttaåringen fick också pussel. Jag korpade förstås åt mig det för att lägga det till frukostteet. Det blev två bitar över.

Det har jag aldrig varit med om. Stackare den som köper det pusslet där det saknas två bitar.


En tredje julnöt är hur länge man törs ha dessa ljus tända. Lugn, bara lugn, jag brukar inte låta dem brinna ända ner.

Det blir väldigt vackert när de brinner. Och varmt. Jag hakade ner de båda taklamporna som annars brukar hänga över matbordet, de hade väl smält annars.

Dan före dan före ...

GOD JUL

och

GOTT NYTT ÅR!

Firar jullov med åttaåringen, trettonåringen och fjortonåringen. Och maken förstås.

Bättre brödlös än rådlös

Lite segt är det allt med det senaste dygnets snöande. Nu är det dessutom tögrader, och enligt väderleksrapporterna ska det frysa på igen. Då blir det halt. Ännu halare, menar jag.

Jag har haft väldiga mardrömmar om denna snö och att jag är så insnöad på min lilla kulle längst in på den smala, smala grusvägen. Igår skulle en leverans komma, men den avstyrdes. Den kom idag och som tur är, har jag en snäll granne, som upplät lite plats i sin lada åt mitt 35-kilospaket. Tiometerslastbilen hade aldrig kunnat komma in till mig, inte med de snövallar som nästan täpper till vägen helt.

Så här ser det ut! Det röda är en snöpinne.

Men hellre brödlös än rådlös. Jag hittade ett hål och tråcklade ut bilen, så jag kunde köra till närmaste affär för veckohandlingen. Samma snälla granne godkände parkering av min bil utanför sin lada, vilket jag hoppades på, så sedan var det ju bara att dra hem kassarna på åttaåringens pulka.

Så finns det de som verkligen njuuuuuuter av snön!



Länkförsök

Razzy har en tävling här



Visst är de snygga!

Suuuuuurt!

Att jag inte gillar telefonförsäljare har säkert framkommit. Jag försöker vara kortfattad, extremt kortfattad, men ibland går det inte.
Det ringer från dolt nummer.
Jag svarar med för- och efternamn, det blir för långt med hela firmanamnet, som ändå råkar vara nästan mitt namn.
- Är det firmatecknaren/marknadsansvarig/personalansvarig/XXX (mitt förnamn)?
- Hm.
- Hej! Har ni mycket att göra så här innan jul?
- Mmm.
Jag vägrar säga ett klart och tydligt "ja", som kan användas vid fejkade inspelningar.
- Jo, det är så här att jag ringer från XYZ-bolaget som ...
- Tack för ditt samtal, avslutar jag och slänger på luren.

I juni sade jag upp ett antal olika avtal om internetkataloger. De ger inte så mycket, tycker jag, förutom att de är väldigt dyra. 5 000:- plus moms per halvår är inget ovanligt.

Klokt nog printade jag ut alla mina uppsägningar och sparade dem i min pärm för leverantörsavtal. Där har jag också all e-korrespondens sparad med de företag som jag lärt mig är hala som ålar.

Nyss ringde ytterligare en säljare, de ringer gärna strax innan jul eller sommarsemester, för det kan ju vara så att då finns det kanske någon osäker vikarie som tackar ja till erbjudandet.
En klocka ringde, visst var det väl så att säljarens företag var ett av alla dem jag sade upp bekantskapen med i juni? Jag kollade i min pärm, jodå, så var det.

Döm om min förvåning när jag fem minuter senare fick ett mejl om avtalet och om jag svarade på det, godkände jag en förlängning av det.
Jag letade upp internetkatalogföretaget på nätet (!), letade efter mitt företag där, hittade inte det. Men jag hittade ett telefonnummer till kundtjänst. Efter tjugofem minuter i kö, trots att jag var först i kön (förhalningsteknik såklart) fick jag äntligen kontakt. Jag drog hela historien för den namnlösa damen. De säger aldrig sina namn, ännu en sak som verkar knepig. Vi kom ingenstans.

Så snart jag hade lagt på luren, ringde det igen. Nu var det tydligen kundtjänstdamens chef. "Se avtalet, det förnyas var sjätte månad. Uppsägning måste ske minst 30 dagar innan nästa period påbörjas."

Jag missade det med tre dagar. Jag måste nu betala för andra halvåret 2010, för det gör man tydligen i efterhand (?). Jag känner mig väldigt lurad.

Tacka vet jag hederliga Lokalkatalogen. Det "kostar" visserligen ett par timmar i möte, då säljaren kommer på besök, men aldrig någonsin att jag känner att jag betalar för något jag inte har nytta av.

Fred och motstånd

De sista dagarna har jag gått omkring med två olika låtar i huvudet. Det är "Give peace a chance" och "Är det verkligen fred vi vill  ha?" Schizofrent, eller hur? Häromdagen var det 30 år sedan John Lennon sköts. Idag tilldelas Liu Xiaobo Nobels fredspris.

Visst vill vi ha fred, men vill vi det till varje pris? Vill vi ha fred till priset av förtryck, kontroll och diktatur?

Nej, är mitt självklara svar.

I juni 1989 firade min gymnasieklass tioårsjubileum sedan vår "student". Det självklara diskussionsämnet den kvällen var förstås det som någon dag innan hade hänt på Himmelska fridens torg. Det var svårt att glädjas åt att träffa alla gamla kompisar igen, när kinesiska studenter mördades.

Ett halvår senare hände ännu mer. Tjeckiska studenter brände sig till döds på Vaclav-platsen i Prag i protest mot dåvarande regimen, snart bröt sammetsrevolutionen ut. Ett par veckor senare föll muren i Berlin. Julen 1989 föll t o m Ceausescu i Bukarest.

Visst vill vi ha fred.

Men inte utan frihet.

Av med mössa, vantar, jacka ...

En flerstämmig variant av "Go tell it on the mountain" hördes mellan bodarna och båthusen. Jag kikade runt, övertygad om att någon hade satt på en ovanligt bra stereo. Men inte, där stod den lokala gospelkören och sjöng av hjärtans lust, så jag blev alldeles varm i hela kroppen. Jag var på dagens andra julmarknad och blev glatt överraskad av den fina underhållningen som bjöds.

Jag minglade runt en stund, köpte honung, rökt korv, enrismust och lite annat smått och gott innan det var dags för julmarknad nummer tre, där jag skulle hämta upp fjortonåringen som grillade korv för sjöscouternas räkning.

Dagen började dock på ett annat ställe. Traktens i mitt tycke allra bästa julmarknad skulle förstås besökas. Där ska man helst vara redan när de öppnar, parkeringarna blir snabbt fulla och det blir trångt mellan marknadsstånden. Jag visste att jag ville köpa en viss typ av stearinljus, men innan jag gick till det bordet, tog jag en runda. Åh, där fanns rådjurssadel, hjortronsylt, fudge, korvar, smycken, fårskinn, svagdricka ...

Jag provsmakade både det ena och det andra. Fudgedamen, med ursprung i högländerna, bjöd på små, små smakbitar av maltwhiskeyfudge, men whiskey är inte min likör, så det hoppade jag över. Men hon hade chokladchilismak. Jag testade en liten bit. Mmmm, choklad ... och

CHILI 

Tungan domnade bort. Det rök ur öronen. Ögonen tårades.

- Var det så starkt? frågade den väna skotskan.
- Hrmpf, svarade jag. Varm blev jag, från topp till tå.

Jo, jag köpte tre små påsar, fast lite mer fega smaker, som vanilj, choklad och lakrits.

Fullastad med kassar och kartonger stapplade jag tillbaka till bilen.

På den tredje julmarknaden köpte jag bara en kopp kaffe och några lotter, sedan var det heltomt i plånboken.

Så skönt det var att återvända hem sedan.

Missa inte!

Jag får många, många mejl varje dag. Mest spam (hur segt är inte det?), men även sådant jag gillar och vill ha. Så kommer lite mer underliga. Ja, avsändarna är inte underliga, men innehållet kan vara det. Har precis fått ett erbjudande om en utbildning i "ångturbinens funktion och konstruktion samt vad som är viktigt att tänka på när det gäller anskaffning, ombyggnad, drift och underhåll av ångturbiner."

Eller vad sägs om "en ordentlig genomgång samt en grundlig produktorientering om industriventiler av några av landets främsta experter inom detta område."?

Om man anmäler sig till någon av dessa kurser, eller någon annan som ges av ansvarigt institut, deltar man i utlottningen av en gratis-kurs!

Visst låter det lockande.

Ångturbiner. Hm, jag kan ingenting om dessa, eller om industriventiler heller, för den delen.

Fast jag vet inte. Tänk om jag anmäler mig och missar den där enda gratiskursen, så måste jag ju betala 11 900:- plus moms och så gå kursen och inte fatta någonting.

Nä, jag tror jag hoppar över ändå.

Man vill ju inte göra bort sig.