Jodå, vi kom iväg igår till vår lilla jordade sophögsbacke på grannön. Först till uthyrningen för att prova pjäxor, (efteroms jag är född någonstans på 1800-talet kommer jag aldrig kalla dem skidskor, PJÄXOR heter det), hjälmar, skidor och stavar. Jag drog till med tre dagar, klart onödigt att behöva lämna in alla grejer samma dag om stor- och lillungen skulle vilja åka mer. De är supernybörjare båda två, så att hyra utrustning för en hel vecka kändes överlopps, men kanske tre dagar är tillräckligt, tänkte jag.
Så liftkortsköp. Och så upp i liften. Storungen fick åka själv, medan jag höll koll på lillungen och alla tusen stavar (har ni märkt att de förökar sig i liftkön och när man ska baxa in sig i liftspåret, se till att inte en lillunge trillar, ta emot bygeln, så blir två par stavar vansinnigt många stavar? Och så alla vantar därtill). Jag tog upp båda ungarna högst upp i backen.
Smartare saker har jag gjort, om jag har! Lillungen fick panik när hon såg stuuuupet.
- Aldrig att jag åker där! Mammmaaaa! Hjälp!
Det gick inte att prata ner henne en bit. Storungen såg mest ut som om han frös något vansinnigt, själv började jag ånga. Varför tar jag alltid på mig tjocka dunjackan, varför tror jag inte att det kan räcka med en fleecetröja när det är en grad kallt?
Jag drog av lillungen skidorna, så fick hon åka på rumpan en bit, med sina och mina stavar. Storungen fick åka ner själv en bit, medan jag höll koll på lillungen. Det sista jag sa var att han skulle ta det lugnt, plogbromsa nerför det brantaste partiet och så vänta på mig en bit ner. Någon balla Allan ville jag inte se.
Tjohej! Han drog iväg som en avlöning. Rakt ner, inga svängar, styva knän, noll koll. Jag röt så det ekade över hela ön:
- Bromsa! BROMSA!!!
Storungen satte sig ner i snön av pur förskräckelse. Ena skidan löste t o m ut.
Så kom lillungen hasande och jag kom plogande själv. Glasögonen immade och jag såg knappt något. Tur ungarna inte är vitklädda i backen.
Jag skulle hjälpa storungen på med skidorna igen, men det var som förgjort. Ena skidan gick inte att få på igen. Jag försökte lirka på den, men storungen hade fått kokt spagetti i benen och hans femtio kilo kändes som minst hundrafemtio. Han ställde sig på ena skidan, hade den andra tre meter bort, stavarna låg högre upp.
Puh!
Efter en kvart orkade jag inte vara särskilt pedagogisk, jag måste erkänna att jag kläckte ur mig inte så vackra ord. I stället hjälpte jag den hälften så tunga lillungen med hennes skidor och stavar och så kasade/plogade vi ner.
Väl nere fick lillungen vila lite, medan jag tog liften upp för att försöka få ner storungen. Han satt där i en driva, fortfarande med ena skidan tre meter bort (eller om han själv hade kasat ner en bit, jag vet inte, klart oorganiserat var det i alla fall). Jag drog av mig dunjackan (mössan och vantarna var redan av) och kämpade på ett tag med den omöjliga logistiken.
Till slut sa han att han skulle gå ner - och bära skidor och stavar själv. Just då kändes det som den bästa lösningen. Han fick trampa ner och jag fick lite fartvind att svalka mig med.
Upp i liften igen, med lillungen. Vi åkte upp bara en kort bit, så vi knappt skulle ha styrfart när vi klev av. Det visade sig vara jättebra, lillungen fick känna att hon hade lite kontroll, att hon kunde göra plogsvängar och få stopp på skidorna. Sådant där finlir som att inte vifta med armarna, titta framåt, hålla in rumpan osv tar vi en annan gång.
Storungen lyckades till sist på sig skidorna. Han föredrog sedan att åka knappliften och den väldigt lätta backen. Bra, tyckte jag, för då behövde jag inte hålla stenkoll.
---
Idag åkte vi till backen igen. Vilket superväder! Sol, tre grader kallt, pistat i backen så den är som ett salsgolv. Underbart! Bara att spänna på sig skidorna och dra iväg. Båda ungarna har fått kläm på hur man får skidbindningarna att fästa som de ska, båda har lite mer koll på hur man tar sig fram på platta marken, båda vet hur man gör i liftkön.
Lillungen och jag gjorde sällskap hela tiden. Idag åkte vi upp halva backen och så tränade vi plogsvängar så det stod härliga till. Först en i taget, stanna (litade inte till hundra procent på att lillungen skulle kunna stanna när jag ville), så ny fart. Andra åket gjorde hon fyra svängar i rad, sedan sju, sedan elva ...
... nu snackar hon om att hon vill högst upp igen. :-) I morgon, säger jag, i morgon.
- Se på mig, jag åker som Anja Pärson, mamma!
Undrar varifrån hon fått den förebilden? Kan det vara så att jag tjatar lite om AP?
;-)
tisdag 24 februari 2009
tisdag 17 februari 2009
Finns det bara torsdagar?
Man kan tro det, i alla fall om man ser våra försök att få till en vettig familjelogistik.
På torsdagar har 13-åringen sina sjöscoutträffar från kl 18.45-20.15, lyckligtvis ganska nära vår bostad. Längre fram i vår får han andra tider, när båtarna ligger i sjön.
På torsdagar har 11-åringen gymnastikträning i tre timmar, kl 17-20, i en förort till den stora staden, 30-40 min enkel resa från oss.
På torsdagar har sexåringen, som äntligen, efter tre års köande, sin gymnastikträning kl 18.30-19.30 på grannön.
På torsdagar, ca en gång i månaden, har jag min vävgrupp, guskelov dagtid.
På torsdagar har jag en del kvällsmöten, inte varje vecka, men några gånger per termin.
På torsdagar vill maken gärna gå och titta på "sin" boxningsadept som ofta sparrar mot andra unga boxare i landslaget.
På torsdagar äter vi aldrig middag tillsammans.
---
På fredagar kollapsar vi i tevesoffan framför Rapport och vaknar några timmar senare.
På torsdagar har 13-åringen sina sjöscoutträffar från kl 18.45-20.15, lyckligtvis ganska nära vår bostad. Längre fram i vår får han andra tider, när båtarna ligger i sjön.
På torsdagar har 11-åringen gymnastikträning i tre timmar, kl 17-20, i en förort till den stora staden, 30-40 min enkel resa från oss.
På torsdagar har sexåringen, som äntligen, efter tre års köande, sin gymnastikträning kl 18.30-19.30 på grannön.
På torsdagar, ca en gång i månaden, har jag min vävgrupp, guskelov dagtid.
På torsdagar har jag en del kvällsmöten, inte varje vecka, men några gånger per termin.
På torsdagar vill maken gärna gå och titta på "sin" boxningsadept som ofta sparrar mot andra unga boxare i landslaget.
På torsdagar äter vi aldrig middag tillsammans.
---
På fredagar kollapsar vi i tevesoffan framför Rapport och vaknar några timmar senare.
onsdag 11 februari 2009
Välsignat hundledig
Gudars skymning, vad jag njuter av att slippa kärlekskranke (för att inte säga k-te) store lurv idag! Han piper och gnäller ständigt, måste ut i skogen och nosa efter löptiken minst en gång i halvtimmen. Det får han inte, jag måste ju få annat gjort också.Men idag är han med husse på jobbet.
Ska få vara hundledig på fredag också.
Jaha, idag ska jag få iväg svaren till revisorn, remissvar till kommunen, kolla det sista inför ett föreningsmöte på måndag ... ganska lugnt alltså.
Så jag tänker röja undan lite skräp, glasburkar, konserver, plast mm. Det är en sådan där grej jag skjuter upp i det längsta. "Det är för kallt att stå ute vid behållarna." "Jag har precis städat bilen, vill inte packa den full med skräp igen." "Nämen nu har jag ju inte tid, måste hämta lillungen om en kvart."Nu får det inte längre plats i källarskafferiet, utan påsarna sprider sig ut i korridorerna i källaren. Jag får inte plats själv, så illa är det.
---
Har ni sett kdförslaget om att statsministern ska avsluta sina tal med Gud välsigne Sverige? Vet inte om jag har missat något, men skilde man inte på kyrka och stat häromåret? Varför plötsligt blanda in Gud i politiken?
Den enda som möjligen skulle kunna tänka sig att likt de amerikanska presidenterna säga så vore väl Göran Hägglund. Eller kanske Lars Ohly är en smygtroende?
Jag tror, nej, jag är säker på att detta förslag inte tas upp på allvar. Nästan lite av aprilskämt över det.
:-)
Ska få vara hundledig på fredag också.
Jaha, idag ska jag få iväg svaren till revisorn, remissvar till kommunen, kolla det sista inför ett föreningsmöte på måndag ... ganska lugnt alltså.
Så jag tänker röja undan lite skräp, glasburkar, konserver, plast mm. Det är en sådan där grej jag skjuter upp i det längsta. "Det är för kallt att stå ute vid behållarna." "Jag har precis städat bilen, vill inte packa den full med skräp igen." "Nämen nu har jag ju inte tid, måste hämta lillungen om en kvart."Nu får det inte längre plats i källarskafferiet, utan påsarna sprider sig ut i korridorerna i källaren. Jag får inte plats själv, så illa är det.
---
Har ni sett kdförslaget om att statsministern ska avsluta sina tal med Gud välsigne Sverige? Vet inte om jag har missat något, men skilde man inte på kyrka och stat häromåret? Varför plötsligt blanda in Gud i politiken?
Den enda som möjligen skulle kunna tänka sig att likt de amerikanska presidenterna säga så vore väl Göran Hägglund. Eller kanske Lars Ohly är en smygtroende?
Jag tror, nej, jag är säker på att detta förslag inte tas upp på allvar. Nästan lite av aprilskämt över det.
:-)
måndag 9 februari 2009
Konstruktiv kritik är bra. Det vill man gärna ha. Då lär man sig förhoppningsvis något. Eller hur?
Blev uppringd av redovisnings/revisionsbyrån för en stund sedan. Kvinnan som gör själva bokslutet hade "några frågor" som hon ville få svar på. Det var lite ombokningar här och där, och firmabilen är den en skåpbil eller lastbil (stor skillnad i skattesammanhang)? Hur ser det ut med våra pensionsförsäkringar? När utfördes den underentreprenörens arbete? Hur många arbetstimmar lades ner i augusti på det kunduppdraget?
Så där höll det på en stund. Jag lovar, det är inte lätt att komma ihåg det ena och det andra, särskilt som jag har alla de aktuella pärmarna på redovisningsbyrån och inte på mitt egna kontor.
Till slut kom den stora uppmaningen: lär dig räkna moms! Tydligen har jag räknat så tokigt på momsdeklarationerna i september och oktober, att jag har mellan 50 000:- och 60 000:- att få tillbaka från skatteverket.Tur det är åt det hållet, men lite onödigt att "låna ut" de pengarna. Så nu får jag sitta och göra om gamla momsdeklarationer, men jag tjänar på det.
Puh!
Just nu känner jag min ganska korkskallig, men det mesta rinner ju av en gås.
---
Idag ska jag heja på Anja, nu ska hon väl ta sig ner för pisten i alla fall ...?
---
I närheten finns det en tik som löper och som vi blir galna på vår store lurv! Han piper och gnäller mest hela tiden han är vaken - och nu är han vaken mycket mer än vanligt. Väl i skogen drar han iväg och vill inte komma tillbaka till husse eller matte.
Någon som vill överta en 65-kilos hanhund, delvis uppfostrad?
Blev uppringd av redovisnings/revisionsbyrån för en stund sedan. Kvinnan som gör själva bokslutet hade "några frågor" som hon ville få svar på. Det var lite ombokningar här och där, och firmabilen är den en skåpbil eller lastbil (stor skillnad i skattesammanhang)? Hur ser det ut med våra pensionsförsäkringar? När utfördes den underentreprenörens arbete? Hur många arbetstimmar lades ner i augusti på det kunduppdraget?
Så där höll det på en stund. Jag lovar, det är inte lätt att komma ihåg det ena och det andra, särskilt som jag har alla de aktuella pärmarna på redovisningsbyrån och inte på mitt egna kontor.
Till slut kom den stora uppmaningen: lär dig räkna moms! Tydligen har jag räknat så tokigt på momsdeklarationerna i september och oktober, att jag har mellan 50 000:- och 60 000:- att få tillbaka från skatteverket.Tur det är åt det hållet, men lite onödigt att "låna ut" de pengarna. Så nu får jag sitta och göra om gamla momsdeklarationer, men jag tjänar på det.
Puh!
Just nu känner jag min ganska korkskallig, men det mesta rinner ju av en gås.
---
Idag ska jag heja på Anja, nu ska hon väl ta sig ner för pisten i alla fall ...?
---
I närheten finns det en tik som löper och som vi blir galna på vår store lurv! Han piper och gnäller mest hela tiden han är vaken - och nu är han vaken mycket mer än vanligt. Väl i skogen drar han iväg och vill inte komma tillbaka till husse eller matte.
Någon som vill överta en 65-kilos hanhund, delvis uppfostrad?
tisdag 3 februari 2009
Anja!
Anja missade idag! Hon hade inte en ren åklinje i super-g:n och till slut kom hon för långt ner i en kurva och körde ur ... mitt hjärta gråter.
Men jag struntar i alla kommentatorer som påstår att det här var hennes bästa medaljchans. Det går fler tävlingar och så mycket mästerskapsåkare som hon är, kommer hon såklart igen. Och då ska ni få se på den!
Tjurskallen. :-)
Men jag struntar i alla kommentatorer som påstår att det här var hennes bästa medaljchans. Det går fler tävlingar och så mycket mästerskapsåkare som hon är, kommer hon såklart igen. Och då ska ni få se på den!
Tjurskallen. :-)
Bilder
Skulle i förra inlägget lägga in en passande bild, men det gick inte. Trots idoga försök ger jag nu upp. Förargligt, men jag får nog vänja mig vid gråa inlägg här
Att komma ihåg lösenord
är inte det lättaste. Inte för mig. Ideligen måste jag använda knappen "glömt lösenordet?" på diverse sidor jag ofta går in på. T ex köper jag en del facklitteratur på nätet, litteratur som knappt går att få tag på på Akademibokhandeln ens. Svensk byggtjänst lade ner sin utmärkta bokhandel mitt i stan och har nu allt i sin virtuella bokhandel. Där går jag ofta in och letar efter material jag kan behöva. "Boverkets byggregler" uppdateras nästan årligen och det kan också komma nya särtryck man måste hålla koll på. Eller så kommer det ut en jättebra handledning om hur man använder teodoliter (verkligen behövligt för en halvidiot inom matematik som jag). Eller så kommer det en läcker blädderbok om nordamerikansk arkitektur eller trähus i Finland.
En annan sida jag försöker hålla koll på är Arbetsmiljöverkets lista på de egna skrifterna. Måste ha!Och eftersom jag har anställda och sköter löner och bokföring måste jag ju varje år köpa de nya upplagorna av "Rätt lön", "Redovisa rätt" osv. De köper jag från ytterligare en nätbokhandel.
Men inte kommer jag ihåg mina lösenord på dessa ställen. Å nej, här blir det inga spontanköp, jag måste vänta tills jag får ett mejl med lösenordet. I och för sig kan det vara bra för kassan ...
En annan favoritsajt där man kan handla så fina penslar, krokar, skrapor, färg ... är Gysinges sida. Det är sådant jag hellre köper, det är mycket roligare än att få hem de orangea broshyrerna från Arbetsmiljöverket. Men vad har jag för lösenord där?Bortglömt.
Så är jag en riktig auktionsråtta och är "medlem" eller vad man ska kalla det, på flera nätauktioner. På en av dem har jag ett så krångligt lösenord att jag kommer ihåg det bara därför. Det senaste året har det därför bara varit där jag har lagt bud, eftersom jag inte hittar mina komihåglappar med lösenorden för de andra auktionshusen.
Ett enda lösenord har fått den exklusiva förmånen att finnas i en pärm, noggrant undanstoppad. Det beror (nog) på att där finns ett avtal, undertecknat av både mig och ansvarig på just den nätbutiken.
Vilken tur att jag faktiskt kommer ihåg koden till bankomatkortet!
En annan sida jag försöker hålla koll på är Arbetsmiljöverkets lista på de egna skrifterna. Måste ha!Och eftersom jag har anställda och sköter löner och bokföring måste jag ju varje år köpa de nya upplagorna av "Rätt lön", "Redovisa rätt" osv. De köper jag från ytterligare en nätbokhandel.
Men inte kommer jag ihåg mina lösenord på dessa ställen. Å nej, här blir det inga spontanköp, jag måste vänta tills jag får ett mejl med lösenordet. I och för sig kan det vara bra för kassan ...
En annan favoritsajt där man kan handla så fina penslar, krokar, skrapor, färg ... är Gysinges sida. Det är sådant jag hellre köper, det är mycket roligare än att få hem de orangea broshyrerna från Arbetsmiljöverket. Men vad har jag för lösenord där?Bortglömt.
Så är jag en riktig auktionsråtta och är "medlem" eller vad man ska kalla det, på flera nätauktioner. På en av dem har jag ett så krångligt lösenord att jag kommer ihåg det bara därför. Det senaste året har det därför bara varit där jag har lagt bud, eftersom jag inte hittar mina komihåglappar med lösenorden för de andra auktionshusen.
Ett enda lösenord har fått den exklusiva förmånen att finnas i en pärm, noggrant undanstoppad. Det beror (nog) på att där finns ett avtal, undertecknat av både mig och ansvarig på just den nätbutiken.
Vilken tur att jag faktiskt kommer ihåg koden till bankomatkortet!
måndag 2 februari 2009
Snuva och feber
Så var det dags igen. Skruttan är sjuk, med feber på tredje dagen. Hostar och snorar själv, har mest sovit hela helgen.
Hoppas vi snart blir friska igen, på torsdag har jag fyra olika möten, från kl 8 på morgonen och nästan tolv timmar framåt. Är sammankallande för två av dem och kan inte skjuta upp till "en annan dag".
Hoppas vi snart blir friska igen, på torsdag har jag fyra olika möten, från kl 8 på morgonen och nästan tolv timmar framåt. Är sammankallande för två av dem och kan inte skjuta upp till "en annan dag".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)